Måldokument

​

Handlingsplan  >>

Sammanfattning  >>

Inledning

I föreningens stadgar (ändamålsparagrafen) står att "Föreningen är en sammanslutning av fullblodsuppfödare och andra som vill gagna svensk fullblodsavel. Den har till ändamål att främja fullblodsaveln och kapplöpningssporten i Sverige."

Det bör framhållas att den svenska fullblodsaveln inte bara har betydelse för dess utövare utan även för hela galoppsporten, för ridsporten i allmänhet och till och med - i begränsad utsträckning - för medborgarna i landet. Nedan anges de omständigheter som gör att svensk fullblodsavel bör omfattas av ett starkt ekonomiskt och opinionsmässigt stöd.

En inhemsk produktion av fullblodshästar är en förutsättning för att man i framtiden ska kunna bedriva galoppsport i Sverige. Alla framgångsrika galoppIänder har en stark inhemsk avel. Import av tävlingshästar kan inte tillgodose behovet av löphästar. Utan ett betydande antal hästar i träning saknas förutsättningar för stora startfält och därmed en tillfredsställande ökning av totalisatoromsättningen.

Därutöver bör framhållas att fullblod lämpar sig väl för korsning med bl. a den vanliga svenska varmblodshästen (sporthästen), som därigenom kan göras "lättare", snabbare och allmänt prestera bättre i tävlingar. Genom förekomsten av en fullblodsavel inom landet gynnas därmed inte bara själva halvblodsaveln utan också ridsporten i allmänhet, såväl tävlingsverksamhet inom hoppning, dressyr och - inte minst - fälttävlan som ridskoleverksamhet och motions/nöjesridning. Fullblodens historiska betydelse för den svenska varmblodshästens utveckling i Sverige kan inte nog understrykas (Se Kurt Graaf: Den svenska varmblodshästens historia under 200 år).

Slutligen kan nämnas att, ehuru fullblodsaveln aldrig i och för sig kan mäta sig i storlek med övrig hästavel, så lämnar den ändå ett inte obetydligt bidrag till sysselsättning på landsbygden och till att behålla öppna landskap.

Av dessa punkter är givetvis den första av i särklass störst betydelse.

Mål

1. Volym/antal födda föl. Antalet födda föl visar en nedåtgående trend. Under åren 2002 - 2007 var antalet 451, 392, 336, 328, 318 respektive 314 st. Denna utveckling är inte förenlig med de allmänna önskemålen vad gäller fullblodsavel och torde inte räcka för att ge tillfredsställande löpfält och därmed spelbara löpningar i framtiden. F.n. har ca 1400 hästar i träning, vilket förmodligen är ett minimum för att upprätthålla verksamheten. De svenskföddas antal uppgår till ca 70 % eller närmare 1000, vilket säkert kräver en förnyelse med brutto minst 400 st. per år. Antalet måste alltså upp till i varje fall nivån för några år sedan, men det är mindre meningsfullt att precisera ett visst antal. SFAF ska verka för en kontinuerlig ökning av antalet föl av god kvalitet. Antalet födda föl måste skapa underlag för en livskraftig galoppsport i landet. 
2. Kvalitet. Kvaliteten på de svenskfödda hästarna är i dag av relativt god klass och har i många avseenden höjts under senare år. SFAF avser att i samarbete med SG ta fram statistik över antal svenskfödda hästar med formtal lika med eller över 80 och jämföra med motsvarande uppgifter för importerna. Det torde stå helt klart att svenskfödda hästar i dag inte kan mäta sig med de bättre hästarna från de stora galoppländerna. Det är SFAF:s uppgift att ständigt verka för en höjning av kvaliteten. Den kan mätas genom mer subjektiva bedömningar vad gäller exteriör och skick av de åringar som utbjuds vid auktionerna, men framför allt genom formtal och internationella tävlingsprestationer. Att kvaliteten hålls uppe är särskilt viktigt mot bakgrunden av förslag i detta dokument rörande skydd och stöd åt svensk fullblodsavel. SFAF ska inom ramen för sin begränsade ekonomi, dvs. främst genom rådgivning och samarbete med andra institutioner, stödja anskaffandet av goda utländska avelsston. Det är av största vikt att kvalitén på stostammen hålls uppe och att en kontinuerlig förnyelse sker.
3. Ekonomi. Medianpriset, enkelt uttryckt: det vanligaste priset, för sålda hästar vid åringsauktionerna har de senaste åren legat vid ca 25.000 kr. Samtidigt torde produktionskostnaden för en häst fram till försäljning vid l ½ års ålder ligga vid minst 75.000 kr, med variation uppåt vad gäller språngavgiften för framstående hingstar. Även om enskilda uppfödare kan ha uppnått bättre resultat, är dessa siffror naturligtvis helt oacceptabla. Att näringen fortfarande existerar innebär att den främst utövas på hobby- eller ideell nivå, vilket gör den mycket sårbar. Rationaliseringsmöjligheterna är i princip obefintliga i detta slag av verksamhet. Därför är det helt nödvändigt att prisnivån för den svenskfödda hästen ökar kraftigt och inom några år når nivån 75.000 kr för medianhästen. Om så inte sker är risken stor att den seriösa inhemska aveln i stort sett slås ut. 
4. Inflytande inom Svensk Galopp. Enligt SG:s stadgar uppgår SFAF:s representation i fullmäktige till 1 ledamot av totalt 19. Mot bakgrund av avelns fundamentala betydelse för galoppsporten är SFAF:s mål att öka denna representation och att tillsammans med hästägare och tränare uppnå majoritet i fullmäktige. Vidare skall SFAF, liksom nu, kunna nominera en representant i SG:s styrelse.
5. Auktionsverksamhet. För handeln med unghästar och möjligheterna till avsättning av uppfödarnas hästar är en fungerande auktionsverksamhet i landet viktig. SFAF har inte ekonomiska möjligheter att i egen regi driva en sådan verksamhet. SFAF bör däremot på andra sätt stödja auktionsföretag eller andra seriösa operatörer. Det kan ske genom annonsering, rådgivning, bidrag till anmälningsavgifter, sponsring av auktionsutropare m m. SFAF ska på sin hemsida skapa en länk till Stockholms Åringsauktioners nya hemsida www.saef.se

Stöd till avelsnäringen

Det stöd till aveln som f n direkt och indirekt utgår är:

1. Löpningar enbart för svenskfödda hästar (stängda löpningar)
2. Bonus till svenskfödda hästar
3. Uppfödarpremier
4. Föreningsbidrag (Till SFAF, tas ur potten för uppfödarpremier)
5. Stimulansbidrag (transportbidrag). Tas ur potten för uppfödarpremier.
6. Hingstkatalog (produceras på bekostnad av SG)
7. Stamböcker (produceras på bekostnad av SG)
8. Avelsråd

Svenskprogrammet

Punkterna 1-2 ovan utgör det s k svenskprogrammet. Stödet innebar tidigare att minst 20 % av banornas prissummebudget för insatslöpningar och ordinarie löpningar skulle förbehållas svenskuppfödda hästar, exklusive hinder- och arabhästlöpningar. Under flera år uppnåddes inte denna %-sats, utan att därför det felande beloppet transporterats till nästa år. I ett försök att skapa bättre förutsättningar för att uppnå målet med programmet har reglerna ändrats från och med 2006. De innebär nu att 25 % av prissumman i det ordinarie löpningsprogrammet, alltså exklusive insatslöpningar, ska förbehållas svenskfödda hästar, antingen i form av stängda löpningar eller som bonus i öppna löpningar. Därutöver utgår dels bonus till 2- och 3- åringar med 50.000 kr respektive 30.000 vid deras första seger, dels särskild bonus till prisplacerade svenskfödda hästar i vissa öppna löpningar (s k ATG-bonus). Det nya programmet förväntas sammantaget leda till en svenskandel på 20 %.

Enligt SFAF:s uppfattning är stöd av den typ svenskprogrammet utgör det enda sättet att inom rimlig tid uppnå de mål vi har. Satsningen måste också vara konsekvent och långsiktig. För att den ska vara trovärdig måste den också fullföljas i alla lägen, vilket inte hittills varit fallet. Programmet måste också löpande följas upp och uppmärksammas.

Bonus är det viktigaste medlet i stödet till den svenskfödda hästen. Nu beslutade 50.000 kr- bonus till första seger för 2-åringar och 30.000 för 3-åringar bör höjas till 50.000 kr för båda kategorierna. I de öppna klassiska löpningarna är det synnerligen viktigt att särskild bonus föreligger för svenskfödda hästar.

I andra hand, men också av stor betydelse, är stängda löpningar. Löpningar för skandinaviskfödda hästar bör inte ingå i programmet, utom vad gäller de klassiska löpningarna. När det gäller de klassiska löpningarna bör Derbyt förbehållas skandinaviskuppfödda hästar. Detta lopp har, vid sidan av prissummorna, stor prestige- och känslomässig betydelse för hästägare och uppfödare. Det är inte troligt att de svenskfödda hästarna annat än undantagsvis kan konkurrera med pris- och härstamningsmässigt vida överlägsna utländska konkurrenter. Det ska kännas möjligt att vinna Derbyt vid köp av en svenskfödd häst.

Från och med 2008 kommer Jockeyklubbens Jubileumslöpning och St Leger att förbehållas skandinaviskuppfödda hästar. SFAF anser att samtliga klassiska löpningar, alltså förutom Derbyt på sikt även Dianalöpning och Svenskt Oaks, skall kunna stängas. Finansiering av det ökade stöd som ovan skisserats kan ske genom minskning av i första hand prissummebudgeten för större öppna löpningar.

Effekterna av de olika stödåtgärderna måste löpande utvärderas på ett seriöst sätt.

​

Breeders '- programmet

Breeders' -programmen är internationellt mycket framgångsrika och bör bibehållas även i Sverige. Löpningarna är numera öppna endast för hästar fallna efter anslutna hingstar. Det går således inte att mot särskild avgift anmäla avkommer efter ej anslutna hingstar, vilket SFAF anser vara riktigt. SFAF har lämnat synpunkter på Breeders´-programmet till arrangören TGAB. Där framföres bl a önskemål om en mycket starkare marknadsföring av Breeders´-programmet och att löpningarna inom programmet bör koncentreras till en enda dag, som kunde kallas Uppfödarnas Dag.

​

Uppfödarpremier

Dessa premier, som på senare år utgått med drygt 10 % av svenskuppfödda hästarnas prissummor, är synnerligen viktiga för uppfödarna. För en del uppfödare torde dessa medel varit den intäkt som gjort det möjligt att över huvud taget fortsätta med verksamheten.

​

Föreningsbidrag

Detta bidrag, som dock i princip tas ur potten för uppfödarpremier, ligger i dag vid 250.000 kr per år och utgör huvuddelen av SFAF:s intäkter. Särskilt med tanke på de utgifter som föreslås i handlingsplanen (annonsverksamhet, priser och investeringsbidrag) bör bidraget under inga omständigheter minskas.

Stimulansbidrag (transportbidrag)

Avser bidrag till transport av sto till hingst i utlandet, numera även transport till Sverige av dräktigt sto. Totalbeloppet uppgår till 200.000 kr, varav 30.000 för import av dräktigt sto.

​

Elitpremiering av avelsston

SFAF anser att det kan finnas anledning att utreda former för en elitpremiering av ston. Det skulle bidra till ökad satsning på kvalitativa ston. En sådan premiering sker inom travsporten. SFAF avser att undersöka hur detta system fungerar.

​

Rådgivning

SFAF ska genom sin styrelse och erfarna medlemmar stå till förfogande med rådgivning rörande framför allt härstamningsfrågor och avelsurval. Många medlemmar har goda internationella kontakter och nätverk som kan vara av värde för nya uppfödare. Rådgivningen bör också omfatta själva uppfödningen av hästarna, dvs. vad gäller utfordring och hantering, detta med särskilt beaktande av djurskyddsfrågor.

​

Samarbete med andra institutioner

SFAF ska genom representation i SG:s fullmäktige och styrelse och på annat sätt verka för galoppsportens utveckling i allmänhet. Samarbete bör också eftersträvas med Nationella Stiftelsen för främjande av hästaveln (NS) och med Flyingestiftelsen.

Detta dokument har fastställts vid styrelsens sammanträde den 7 juni 2008

​

upp

Historien upprepar sig: I Kurt Graafs "Den svenska varmblodiga hästen under 200 år" kan man på sidan 75-7( läsa: "Kapplöpningsverksamhet hade med viss svårighet sedan 1830 bedrivits av Patriotiska Föreningen för Sveriges Hästkultur. Man var helt övertygad om att tävlingar var till nytta för svensk varmblodsavel men tvingades ändå att 1837 nedlägga verksamheten till följd av ekonomiska svårigheter och vikande intresse från hästägarna. Orsaken var att vissa importerade dominerande tävlingshästar vann i stort sett allt och skrämde därigenom bort övriga deltagare. Det dröjde ända till 1860-talet innan reguljära kapplöpningar på nytt kunde ordnas i Sverige".